Medelhavet andra gången ”loggbok 21”

image_pdfimage_print
Så har Shanty kommit i vattnet, besättningen blivit fulltalig och seglingssäsongen börjat. Direkt efter det att hamnen tömts på alla EMYR båtarna hämtades Shanty för sjösättning måndagen den 15 maj. EMYR båtarna gick iväg redan klockan 4 på morgonen för att hinna fram till Alanya samma dag på eftermiddagen.

Sjösättningen gick smidigt. Dom är verkligen professionella här. Efter att ha sänkt ner henne i vattnet bad man mig gå ner och kolla alla genomföringar innan man släppte stropparna. Sedan fick jag starta motorn också så att inget skulle hindra mig från att lämna sjösättningsrampen. Här har man inte, som hemma i Ängelholm, en lång servicekaj att tillgå. Allt gick väl och jag kunde gå till vår nya plats. Fick hjälp av en av hamnens medarbetare, i gummijolle, som hjälpte mig att förtöja och justera akterförtöjningen.Vi skall nu ligga på platsen bredvid den vi hade tidigare. På vår babordssida ligger en tysk vars besättning skall komma senare i maj. På styrbordssidan har vi en turkisk motorbåt. Dagarna blir allt varmare och varmare. Jag badar i havet mest varje dag. Där är nu ungefär normal svensk sommartemperatur strax under 20 grader i vattnet. På båten skall allt städas, sittbrunnstofterna och durken skall slipas och lackas och flera av de saker jag hade med från Sverige skall monteras.Bland annat fick vi ett gaslarm, skall ljuda om det mot förmodan skulle läcka gas i båten. Det nya soltältet som vi köpte i höstas provades. Visserligen behöver man krypa lite grann för att komma ner i sitbrunnen, men det är nödvändigt att ha soltältet uppe. Här söker man inte solen utan det är den som själv söker upp en. Under hela tiden har jag haft kontakt med Sverige dels genom att ringa med Skype via datorn. Det är ett utmärkt sätt att kommunicera. Man ringer kostnadsfritt och för det mesta är ljudkvalitén utmärkt. Troligen var det headset som jag använde försett med ett glapp så när jag pratade med Inger så fick vi flera gånger avbrott. Sådana fel är alltid svårt att lokalisera. Det är ju så mycket som skall klaffa. Men när jag för 12 YTL (ca 60 SEK) köpte ett nytt headset så var alla problem borta.

Patrik med familj skall besöka oss mellan den 4 juni och den 11 juni. Dom är 4 personer, så vi beslöt att det är enklast att hitta ett hotell i Kemer. Ännu är det inte full högsäsong även om man tycker det dräller av turister. Det skulle gå att hitta ett prisvärt alternativ. I sådant här fall gäller det att prata och leta. Tre alternativ framstod som intressanta. Det var ett apartmenthotell med tillgång till pentry och två andra hotell. Vi landade på ett av hotellen som fått mycket positiva omdömen av de som bott där. För 30 euro per natt skulle dom hysa hela familjen, ge dem frukost och dessutom hämta dem på flygplatsen. Vad mer kan man begära. Nu återstår det bara att se hur det blir och det får ni reda på i nästa loggboksblad.

Förutom arbetet med båten har jag naturligtvis ägnat mig åt de sociala kontakterna. Vi har fortfarande kvar lite av vinterbåtarna i hamnen. Med dom kan man ta en kort pratstund. Claes och Maj på Casta Diva låg kvar några dagar innan de stack iväg. De är mycket trevliga bekanta och det var dom som lärde oss O’key spelet vilket vi har haft stor glädje av. Det känns naturligtvis skönt att prata svenska. Förutom dom så har vi haft Kurt och Monika med bekanta här. Dom seglar en L32:a och vi hade mycket trevligt några kväller. Sedan stack de iväg liksom nästan alla här i hamnen. En kort tid hade vi en ensamseglare med en båt som heter Marie.

Vi träffar många trevliga människor. Här Anita och Kåre som seglat jorden runt under 9 år.

Han gav sig dock snabbt iväg upp mot Svarta havet för att få ”en normal svensk sommartemperatur”. Här skall det bli mycket varmt och nu när jag skriver detta har vi närmare 35 grader.

Ett besök, som jag sett fram mot, var av Ängelholmsrevyn. De tar alltid en utlandsresa för att ladda batterierna och arbeta fram nya revynummer. Tyvärr såg vi inte årets revy, men ser fram mot nästa revy till årsskiftet då vi troligen är i Ängelholm. Några trevliga kvällar och en härlig spickeskinka blev minnet av dessa trevliga människor. Roligt att träffa dom privat. Marie och Nisse Heberlein är ju våra bryggkompisar i Ängelholm, så det var dom som förmedlade kontakten.

Ängelholmsrevyn på väg in i hamnen för en inspirerande båttur

Revygänget seglar ut på en endagstur

Så kom då äntligen Inger ner. Hon hade ”njutit” av den svenska våren och dessutom passat på att besöka sonen Andreas med Karla uppe i Gävle. Det besöket har inte blivit av tidigare. Det känns skönare att visualisera en adress med hus och familj. Inger kom sent en kväll. Hon kom med det plan som Ängelholmsrevyn skulle åka hem med. Jag hade tagit en taxi från Kemer. Vi får ett reducerat pris för denna tur. Taxichauffören var en trevlig gynnare. Halvvägs till Antalya såg han en kompis som liftade. Frågade artigt om vi kunde ta upp honom och det var naturligtvis inget jag hade något emot. Oj vad dom pratade turkiska med varandra. När vi var nästan framme vid flygplatsen berättade chauffören att han ville köpa nya fotbollsskor till grabben som var 13 år. Klockan var inte så mycket så jag sa OK. Vi hittade ingen parkeringsplats utan ställde oss så vi blockerade ett antal bilar. Han pekade på nyckeln och sa ”Du är chaufför” och stack in i affären. Precis när han kom ut ringde Inger som genom en kraftig medvind kommit en dryg halvtimme fortare fram. Vi var dock snart där och hämtade upp henne. Skönt att ha henne här.

Nu städade vi upp, badade och provianterade lite innan vi stack ut ett antal dagar för att ligga i en vik och bara njuta av det fina vattnet och sommaren här. En sak som tyvärr inträffar är att de gületter som kommer och ligger över natten ibland får för sig att gästerna skall roas med discomusik. En natt skedde det och besättningen på en engelsk båt blev klart irriterade. Hårda ord och belysning med spotlight samt ett försök till förhandling av den turkiske skepparen slutade i att allting mattades av. Inger och jag blev passiva vittnen till dramat. På hemvägen fick vi besök av en mycket stor sköldpadda som dök upp ur havet, tittade på oss och sedan med hjälp av sina stora labbar simmade ner i havet igen.

Vår vik Ceniviz där vi låg förtöjda några dagar

Vi hade verkligen skönt och kände att seglingssäsongen var inne och bobåten var en parentes för vintern. Vi har nu bestämt att vi skall ha ett årskontrakt med Kemer. Det blir vår andra hemmahamn. Vi kommer att få flera besök hemifrån och ibland är det nog bra att ha en bas att utgå ifrån. Här har vi vår plats och det kostar inget extra. Egentligen betalar vi samma pris för en månad som ca 4 nätter skulle kosta oss så det känns helt riktigt. Våra planer är att segla västerut under juni för att återkomma hit när vi nästa gång får besök. Det är inte riktigt helt klart vilka som kommer och när, men det är alltid trevligt att få visa upp ”vårt” Turkiet och våra vänner här.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *