Medelhavet andra gången loggbok 10

image_pdfimage_print

 

Ja, så var vi plötsligt fyra personer i båten. En fördubbling, men det märktes inte. Vi gamlingar sov i förpiken som vanligt och ungdomarna i salongen på samma sätt som David. När vi kom till båten igen efter att ha hämtat hem dem så ägnade vi eftermiddagen åt att visa dom runt. Dom fick ta jollen och promenera på reveln på samma sätt som vi gjort. Efter middag på kvällen gav vi oss ut morgonen därpå för att segla vidare. Strax efter det att vi kommit ut från viken var det dags att bada. Skönt, men när vi skulle starta motorn så fanns det ingen förbindelse mellan reglaget och motorvarvtalet! Inte svårt att lokalisera en bruten gaswire. Vi fick åtgärda och det enklaste var att gå in till Marti Marina som är en ny marina som ligger längst ut i viken. Jag styrde och Andreas skötte motorvarvtalet med hjälp av en gammal latta.Vi gjorde en snygg tilläggning och kunde fundera över hur vi skulle få tag på en ny wire. Det var lördag och vi rekommenderades att ta oss in till Marmaris. Sagt och gjort. Först skulle vi plocka ut den gamla wiren. Det gjordes under svett och en del uttryck. Andreas och jag tog sedan en dolmus från marinan. Han körde oss till ett distrikt där det fanns många marinbutiker och redan i den första plockade man fram rätt wire.Sedan blev det vandring till hamnkontoret för att ändra transitloggen, Andreas och Karla skulle föras in i den. Slutligen dolmus till marinan och montering av den nya wiren. Vi avslutade dagen med en mycket god måltid på marinans restaurang. Så blev det äntligen dags att segla iväg.

Det var söndag och vi planerade att gå till en vik halvvägs till Marmaris. Lite motor och till slut lite segling. Här är det som bland de joniska öarna, för det mesta ingen vind på morgonen och sedan vid 12-13 börjar det blåsa fram till kvällen. Vi kom fram till viken och fick en boj att ligga vid.

Tyvärr låg det en massa österrikiska charterbåtar inne vid restaurangens kaj och de började fyllna till. För att fira fyllan så sjöng de högt och ljudligt. Inget för oss, så vi kastade loss och drog oss längre in i viken för att ligga för ankar. Fick en lugn natt där. Gick på morgonen vidare till en vik som heter Ekincik. Där låg många båtar för ankar och vi fick fäste direkt med vårt ankare. På kvällen tog vi jollen in till land för att äta.

Det var mycket ödsligt där inne. Några restauranger men knappast några gäster. Vidare fanns början av en större hotellanläggning som gjorde området ännu ödsligare eftersom arbetet avbrutits. Hittade en restaurang som skulle servera vildsvinsgryta för en modest kostnad. Hela stället var lite egenartat med en kypare i skepparmössa och med en Oktoberfestival tröja från förra året.

Vi beställde dock vildsvinsgrytan, öl och bröd. Fick vänta på grytan i en och en halv timme. Grytan av keramik kom in rykande med en soppa med köttbitar och potatis. Om det var vildsvin eller inte vet vi inte, men det var ganska gott. När vi sedan gick hem till jollen fick vi lysa oss fram med ficklampan. En ko låg framme vid stigen och skrämde nästan slag på oss när vi lyste den i ögonen.

Ett bad i det klara vattnet för Andreas och Karla

Dagen därpå seglade vi mot arkipelagen utanför Göcek. Många fina vikar och verkligen härliga vatten. Kastade ankar i en vik som heter Sarsala Isk. Nu var det lite trängre så vi fick ta in en tamp från båten till land. Med den här besättningen var det ingen konst. Andreas tog jollen och snart var vi säkert förtöjda. Här stannade vi nästan hela nästa dag för bad och vila innan vi på eftermiddagen seglade in till Göcek, som är en liten stad med minst tre marinor.

Middag i citronlunden i Göçek

Förtöjde vid en av dem och gick upp för att kolla staden. Vi valde att ligga en dag till i Göcek som vi tyckte om. Ett besök hos taxi, och diverse förhandlingar, gjorde att vi bokade skjuts till flygplatsen dagen därpå för att Andreas och Karla skulle kunna åka hem, samtidigt som vi skulle hämta Gunilla. Det gick mycket smidigt. Fick åka i en nästan ny Mercedes minibuss. Kramade om ungdomarna och tackade dom för en trevlig vecka ombord.

Gick sedan till ankomsthallen där Gunilla dök upp en knapp halvtimme senare. Färden tillbaka gick också smidigt. Ny besättning. Hur skulle det gå? Det kan vi väl avslöja redan nu att det gick bra. Vi seglade ut dagen därpå till samma ankringsplats som vi hade legat i med Andreas och Karla.

Gunilla har kommit ombord och sitter till rors

Även nu gick förtöjningen bra, tack Gunilla, och vi kunde grilla på kvällen. På natten blåste det upp ordentligt. Det visste vi att det skulle göra efter besök på internetkaféet. Vi fick blåst, regn och åska så vi blev kvar en dag, men det klarnade upp framåt kvällen. Då spelade vi yatzy och drack lite raki.

På morgonen därpå stack vi iväg i mycket svaga vindar.Vi beslöt att gå till Fethiye som ligger bara ca 2-3 timmar segling bort. Där gick vi in i den nya marinan Ece som visade sig var en trevlig och välutrustad marina. Gick ut och åt på kvällen i staden som var ganska turistisk. Restaurangen hette The Duck’s Pond och dom hade faktiskt levande ankor i en damm mellan borden.

När vi skulle betala i marinan dagen därpå tyckte jag nog att avgiften var väl hög – närmare 500 kronor. Både Inger och Gunilla reagerade så jag gick tillbaka och då visade det sig att en 14,7 m lång Shanty fanns registrerad hos dom. Fick tillbaka 300 kronor och vi kunde avgå nöjda och belåtna. Vi fick en fin segling till en skyddad vik som heter Karacören där vi kastade ankar trots att det fanns mooringlinor att utnyttja. Åt ombord på kvällen och njöt av en mycket vacker solnedgång. På morgonen fick vi inte upp ankaret. Det hade fastnat i en kätting på botten och vi fick ta till lite list för att frigöra oss från den.

Återigen en fin dag med motorgång och segling. På kvällen kastade vi ankar i en vik utanför staden Kalkan. På tidiga morgonen skulle en gülett ge sig i väg. Det låg ganska mycket båtar förankrade och den hade lagt sig nära oss. Den strök förbi oss mycket nära i mörkret och vi kunde andas ut. Det kunde inte en holländsk båt som fick närkontakt med gületten. Vi hörde skrik och Gunilla gjorde sig mentalt beredd att agera akutsköterska då hon trodde någon blivit skadad.

Gületten kom dock iväg och vi fick besök av holländaren senare på morgonen för att vi skulle verifiera hans skada. Han hade fått pulpiten intryckt. Vi låg kvar för att på eftermiddagen gå in till staden Kalkan. Det är återigen en turistisk stad med många sofistikerade restauranger och butiker.

Gunilla skulle åka hem dagen därpå så vi ordnade med skjuts åt henne, till ett bra pris. Sedan gick vi ut och åt på en av restaurangerna. Fick mycket god mat på en altan med utsikt över staden och havet. Staden ligger på en sluttning, så mycket av promenerandet fick ske uppför eller nedför. På hemfärden gick vi förbi en frisör och Inger hade klagat på sitt långa hår. Vi gick in och hon fick håret klippt för ca 60 kr. Bra blev det även om förra klippningen var bättre.

I Kalkan skall Gunilla lämna oss och jag tar ett sista fotografi med staden som bakgrund.

På morgonen gav sig Gunilla iväg och så blev vi åter ensamma. Seglade iväg efter en snabb handling och vi fick en mycket skön segling, Vi kom fram till en ö, som heter Kekova, som vi skall besöka igen då det finns mycket gammalt att se. Nu gick vi in i en vik och ankrade för att ligga där i två dagar.

Nästa mål blev den vinterhamn som offererat det bästa priset, nämligen Finike. Både Inger och jag kände att vi hade gjort rätt som valt Kemer, trots att vi inte varit där. Finike hade en stor hamn med mycket smala bryggor, vilka var belamrade med båtarnas tillbehör och ett antal hundar. Staden gav heller inget mysigt intryck.

Vi träffade Stig och Gunilla Humla, som skulle ligga på land i Finike. I övrigt fanns inga svenskar i hamnen. Fick lite tips av dom och Stig som arbetat på Stockholms radio var nere och kollade vår kortvågsradio. Låg kvar en dag för att ytterligare bekanta oss med staden innan vi tidigt en morgon gav oss iväg på säsongens sista segling.

Vi stack tidigt för det skulle bli en lång dags segling. Motor till en början och framåt lunchtid blev det segling varvad med motorgång eftersom vinden var rakt emot. Det var tvärt emot vad väderrapporten spådde. Väderrapporten hade däremot helt korrekt varnat för regn och åska. Vi fick båda delarna. Ibland var sikten riktigt dålig, men när skyarna lättade kunde vi se ett vackert bergslandskap på babordssidan.

På eftermiddagen närmade vi oss Kemer och vi var faktiskt lite spända inför mötet. Hade ju ”köpt grisen i säcken” genom att teckna ett 7-månaders kontrakt. När vi rundade den sista udden och såg marinan kunde vi i alla fall konstatera att utsikten var det inget att klaga på. Det var höga berg som täckte en del av horisonten men de låg på lite avstånd och trängde sig inte på. Väl inne i marinan fick vi ett varmt välkomnande av personalen som utan att vi nämnde det identifierade oss som Shanty som skulle ligga där under vintern. Vi blev anvisade en plats på den fasta kajen där servicebyggnader och restaurangen ligger. Vi fick till och med en kantplats vilket innebär att vi har fri sikt åt babord och en grannbåt, som inte är så särskilt stor.

Där bor ingen, så kanske det blir byte längre fram på säsongen. Ja, så har vi alltså avverkat ytterligare en del av vår färd. Vi kan sammanfatta Turkiet med att det hittills är en mycket positiv upplevelse. Fina människor, vackra vikar och framför allt ett i huvudsak grönt landskap. Nu skall vi komma in i en ny rytm. Vi skall göra i ordning Shanty för en ny säsong och upptäcka den här delen av landet. Träffa lite nya människor eftersom det är många som skall övervintra i hamnen. Ni kan förresten gå in på www.kemermarina.com och se hur det ser ut. Nästa loggboksblad kommer om någon månad och då skall vi berätta hur vi har det som ”bofasta” båtmänniskor.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *