Medelhavet andra gången loggbok 15

image_pdfimage_print

 

Vi har firat jul och nyår ombord på båten och nu skriver vi snart februari. Det är fantastiskt vad tiden går fort. Det var ju inte länge sedan vi kom hit och framför allt är det nu inte en evighet innan Inger skall börja arbeta igen. Den 18 april skall hon vara tillbaka på NST/HD. Då blir det att gå upp varje morgon för att åka till jobbet. Det blir inte längre Kemer Net där dagens väder, nyheter och program presenteras samtidigt som vi får tillfälle att prata av oss om det finns något av gemensamt intresse. Men det går väl som med allt annat när man väl är inne i det.

Våra planer är alltså att åka hem i slutet av mars. Shanty ligger tryggt kvar och det finns alltid folk som ser till henne. I början av maj åker jag (Staffan) ner för att segla lite till. Eventuellt fram till juli för att fira sommaren och den hetaste perioden hemma i Sverige. Sedan får vi hoppas att vi bägge kan segla under förhösten för att så småningom hitta en lämplig vinterhamn igen.

Vi firade alltså jul med det lilla julbord som vi fick ihop. På samma sätt åt vi vår nyårssupé ombord. Det blev oxfilé som är fin här. Dessförinnan fick vi en laxsmörgås. Det var norsk lax som bjöds. Vid tolvslaget öppnade vi en flaska turkisk skumpa som var mycket välsmakande och skålade in det nya året med våra grannar Günter och Helga. Vi fick fyrverkeri också även om det jämfört med vårt svenska firande var ganska kortvarigt. En varmluftballong släpptes också upp om än med vissa svårigheter. När den väl fick fart försvann den in över land och upp mot bergen.

Vi skålar in det nya året med våra grannar från S/Y Helgoland

En timme senare firades nyår i Sverige så då blev det lite kära samtal hem. Sedan dess har det varit varmt och bra väder även om det regnar nu. Vi har badat i havet då det varit lugnt och soligt. Det är ingen principsak att bada utan det skall kännas skönt också. Vi har tagit cykelturer och långa promenader. Lite arbete med båten har det också blivit och vi har läst mycket i de böcker vi hade med hemifrån. Just nu är det Utvandrarserien som vi läser om.

En dryg vecka in i januari tog jag flyget till Italien för att besöka min dotter Lotten med familj och för att ta hem bilen. Se där, vi tänker ”hem” när vi nu bor ombord. Det var en trevlig och okomplicerad resa. I Milano eller Santa Maria Hoě, som byn heter där familjen bor, blev det aktiva dagar. Barnen gick i skolan eller dagis, dom skulle till simskolan och Lotten hade skadat knät när dom var på skidsemester så jag fick köra deras van med Lotten som guide. Vidare blev det besök på deras firma som nu har nya lokaler närmare bostaden. Det hade blivit en mycket lyckad förändring. Allt fungerade i de nya lokalerna. Vidare fick jag följa med in till Milano för läkarbesök (av Lotten) och till några leverantörer.

Simon, Alexander och Oliver tar s

Slutligen hade jag en önskelista från oss på Shanty. Det blev besök på diverse livsmedelshallar och på IKEA som har en svensk butik med OP Andersson, knäckebröd, ost, pepparkakor och sill mm. Här gällde inte spara på slantarna utan det försvann många euro. Å andra sidan hade jag bilen full med svenska och italienska godsaker.

En fredag morgon stack jag från Santa Maria Hoě för att åka till Venedig. Naturligtvis missade jag avfarten mot Venedig och blev tvungen att passera en betalstation in mot Milano. Jag passade på att fråga om hur jag skulle komma till vägen mot Venedig. Inga problem och när jag skulle få växeln tillbaka fick jag hela beloppet. Det finns människor med empati även i betalstationskurar!! Tack skall Du ha om Du läser detta.

Till Venedig är det motorväg och väl utanför Milanotrafikens grepp gick det att köra undan bra. Till Venedig kom jag alltså någon timme innan jag behövde så det var bara att checka in på färjan och vänta tills jag fick köra ombord. Klockan 14 precis la vi ut och jag gick upp på däck för att se passagen av Venedig. Sedan blev resan lugn och skön men ingen sol direkt. Hade bokat en plats i dubbelhytt. Det har tidigare blivit så att jag fick den ensam och så även denna gång.

Det var mycket lastbilar men förvånansvärt många privatbilar också. När jag dagen därpå skulle köra av i Igoumenitsa så fick jag höra en svensk liten flicka räkna alla som väntade. Det var en jättetrevlig svensk familj från Halmstad med grekiskt inslag (mannen) som skulle hälsa på svärmor/mor i norra Grekland. Vi trodde bägge vi var de enda svenskarna ombord.

Väl av färjan utan någon som helst procedur mötte jag den första motorvägen. Det var en nyanlagd väg in mot landet och den var verkligen effektiv och vacker. Det var inget färdigt bygge utan då och då fick man köra av på små och slingriga vägar innan motorvägen tog vid igen. Uppåt, uppåt kändes det som jag körde. Vädret var fint men så småningom började det snöa och temperaturen kröp ner mot -6 grader. I naturen körde man snöscooter och en del skidåkare var där också. Mötte sedan flera bilar med snowboards och skidor på taket. Nu var det ju lördag så det var väl dags för grekerna att njuta av vintern.

Mot slutet av dagen hittade jag, efter att ha passerat Thessaloniki, ett litet hotell i en by som heter Stavros. Hotellet låg inne i byn och när jag gick in fanns det ingen där. Grannen var en vadhållningsbyrå och det visade sig att föreståndaren där också ägde hotellet. Han plockade på sig en sedelbunt som inte skulle ligga obevakad och gick sedan upp för att visa ett rum. Sov sedan gott där på natten.

Jag sov så gott att avfärden blev en timme senare än vad jag planerat. Nu var det inte långt till Turkiet. Tankade några kilometer från gränsen för bensinen i Turkiet kostar över 15 kronor. Gränspassagen blev sedan någon timme lång för det var mycket som skulle funderas över. Det sista som hände var att man ville inspektera vad som fanns i bilen. Tjänstemannen kom ut ur sin hytt och bad mig öppna bagageluckan. Där stod 8 st 50 cl flaskor retsina som jag köpt på Lidl i Grekland. Han tittade på mig – sa usch – och vinkade till mig att stänga luckan och åka vidare. Det gjorde han med en vänlig glimt i ögat.

Så var jag då inne i Turkiet. Genast märktes det att turkarna får betala sina motorvägar själva. Grekernas vägar är det nog EU som betalat. Men det var inga problem att köra och längre fram så blev vägarna faktiskt riktigt bra. Jag körde ner mot sundet över till Çanakkale. Där tog jag en färja och fick samtidigt se den intensiva trafiken av lastfartyg som skall in mot Istanbul och Svarta havet.

Sundet är ungefär som Helsingborg/Helsingör sundet men nog tyckte jag trafiken var livligare. På kvällen funderade jag på om jag skulle fortsätta till Kemer, som jag skulle nå framemot efternatten, eller stanna och sova. Det blev stopp i Izmir där jag hittade ett hotell. I matsalen där jag åt middag var jag tvungen att fotografera. Har aldrig sett något liknande. Jag frågade om man skulle ha bröllop men ingen kunde engelska och min turkiska är inte avancerad men uppenbarligen var det vardagsdukning.

Visst ser det flott ut, men hur praktiskt är det på en skala 1-10.

Blev ensam tillsammans med några barn från Ankaras tennisklubb som var där på träning eller en turné. Dagen därpå for jag vidare och tyckte det var bra att jag fick åka i dagsljus och se landskapet. Funderade över livet i Turkiet och ställde mig en fråga om hur många får- och getvaktare det möjligen finns i Grekland och Turkiet. Det bör vara ganska många. Är det någon som har statistik så hör av er.

Hem till ett soligt Kemer kom jag och Inger blev glad att ha mig där och för maten jag hade med. Dagen därpå kom det paket som Ingers barn skickat till oss för julen. Det hade tagit ca 5 veckor och där fanns bl.a hemlagad knäck, burkskinka, glögg, pepparkakor, sill och ost samt kaffe och bröd samt några tidningar. Vi har alltså matfrossa nu ett tag.

Så här ser det ut på vårt hamnkontor i Kemer.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *