Medelhavet andra gången loggbok 16

image_pdfimage_print

 

Turkiet är ett fantastiskt land. Kan inte riktigt förklara varför men skall försöka ge en beskrivning på hur det känns och varför vi tycker som vi gör. När vi stack hemifrån hade vi en idé om att vi skulle övervintra i Turkiet. Många som varit där hade bara lovord att ge. Inte minst Raine Poka som under många år seglat i Turkiet. Men samtidigt så fanns det andra som varnade. Inom seglarkretsar har man sagt att turkiska myndigheter är stränga och godtyckliga. För påstådda utsläpp av olja är böterna orimliga. En kvinna som shamponerade håret på fördäck fick också dryga böter för att man släppte ut tvättmedel (shampo) i havet.

Turkiet är visserligen ett europeiskt land men i de flestas ögon så betraktar vi nog landet som asiatiskt och muslimskt. Människors kultur och levnadsvillkor är annorlunda än vad vi är vana vid hemifrån. Det finns ingen stadskyrka och alla religioner skall officiellt vara likaberättigade i landet, men majoriteten är muslimsk.

En vanlig syn i Kemer. När man inte har kunder sitter man på trottoaren och spelar backgammon.

Nu känner vi, efter att ha seglat på de europeiska kanalerna och läst många skildringar om kanalfarter, att vad andra tycker gäller kanske inte för oss. Det är först när du själv upplevt något som du kan ha en uppfattning. En skildring berättar bara om allt elände som kan inträffa medan en annan berättar om idyllen och allt det intressanta med färden.

Vi kan väl säga att landet som vi nu befinner oss i naturligtvis har många vackra vyer, många härliga vikar och ett underbart vatten, men man slänger plastflaskor och allt annat skräp ohejdat ute i naturen. Det finns mycket fattigdom och förmodligen också mycket rikedom. Arkitekturen där vi varit känns verkligen bedrövlig. Man bygger stora fina hus, men tätt och det finns många verkligt fula skapelser. Vi har bara träffat trevliga och hjälpsamma turkar.

När vi gör affärer vill man naturligtvis ha ett så bra pris som möjligt, men när vi förhandlat färdigt är det aldrig några sura miner. Maten är god och annorlunda, mycket lamm, kyckling och grönsaker. Fläskkött finns ju inte här. Vin och sprit är mycket dyrt jämfört med andra länder här nere runt Medelhavet. Det är ett medvetet drag från myndigheterna att hålla uppe skatterna på alkohol. Dyrt är också bensin och diesel vilket måste bero på beskattningen.

Vi bor i en turistort och den är inte representativ för hela Turkiet. Vi har rest runt en del och sett hur folk bor och lever i städer och på landsbygden. Man ser ofta hur mycket enkla bostäderna är. Små enkla hus som saknar alla bekvämligheter eller höghus med mycket enkla lägenheter.

Vi gjorde nyss en resa med bilen till Kaş för att förnya Ingers visum. Skall göras var 90:e dag. Man tar en turbåt över till den grekiska ön Castellorizon där man kan shoppa och se sig om. Själv fick jag inte följa med eftersom jag måste ta bilen med, då den är instämplad i passet. Skepparn tyckte synd om mig och utverkade hos polisen i Kaş att jag inofficiellt skulle få följa med. Betala behövde jag inte eftersom jag officiellt inte var med.

Båten från Kas till Castellorizon med Inger och skepparen

Castellorizon i Grekland där vi förnyar våra visa

Typisk turkisk vänlighet. När vi kom fram mötte oss en överraskning. Turkiet har ju drabbats av fågelinfluensan. Det har gjort att vi möttes av två tullare med munskydd, gummihandskar och en spruta med desinficeringsmedel. En gummimatta las ut på kajen och den besprutades. Där skulle vi torka av våra skor innan vi fick gå vidare. Våra väskor visiterades, även plånböckerna, och ev matsäck fick lämnas kvar på båten. Till och med förtöjningstamparna sprutades med desinficeringsmedel.

Tullarna som mötte oss och såg till att vi inte förde in fågelinfluensan.

Frågan är vad som skall hända när vi kommer med segelbåt till Grekland!!! Efter besöket i Kaş fortsatte vi till Marmaris som är en av de stora seglarmetropolerna i västra Turkiet. Vi körde längs kusten och passerade både Fethiye, Göcek och flygplatsen i Dalaman där vi varit tidigare. Avsikten var att få lite ”semester” och få se mer av Turkiet. Samtidigt ville vi besöka några marinor och inköpsställen som det finns gott om i Marmaris.

I Marmaris bokade vi in på ett hotell och fick en lägenhet med två rum och kokvrå. Visserligen kallt när vi kom dit, men med värmepumpen fick vi upp temperaturen. Sov gott och stannade i två dar till det facila priset av lite drygt 500 kr totalt. Vi gick runt en dag i ett regnigt Marmaris där nästan alla gator var under reparation. Det var lerigt och blött. Vi samlade priser på bottenfärg och diverse annan utrustning. Dessutom passade vi på att gå in i en affär som sålde skinnkläder.

Prutandet var en lång och speciell historia men vi kände oss mycket nöjda efter besöket. (Det gjorde säkert killarna i butiken också). Vi passade också på att besöka Kadirs restaurang där vi låg i somras. Fick en kopp te och kunde hälsa på familjens nyfödda dotter. Hemfärden gick sedan över berg med snö. Vi passerade också höglandsslätten norr om vår södra kust. Där bjöd landskapet på vackra vyer och en karg natur. Vi kunde också se blommande fruktträd redan vid denna tid på året. Polisen som stoppade oss i en trafikkontroll bara log och vinkade oss vidare när han förstod att vi inte talade turkiska. Så hittills har vi inte träffat på någon otrevlig myndighetsperson.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *