Medelhavet andra gången loggbok 5

image_pdfimage_print
Vi vilar vid kyrkan i Drevnik Veli
Det blåste friskt hela natten rätt in i viken. Men vi sov gott vid bojen inne i Lavkas i ögruppen Kornaterna. Ingen kom och tog upp avgift så på morgonen när vi släppte bojen hade vi legat gratis. Förmodligen var det så många som åt inne på restaurangen så man brydde sig inte. Själva åt vi pasta med sås och lättkorv.

Vi har sedan avverkat etapp 2 på vår ”landsflykt”. Den första var att få ner Shanty och sedan göra henne i ordning. Skadan är inte vidgjord än men vi hoppas kunna laga den den närmaste tiden. Etapp 2 var att segla och ”lära känna Kroatien”. Det har vi nu gjort i och med att vi seglat till Grekland. Men mer om det senare.

Kroatien är mycket omskriven när det gäller båtturism. Vi kan intyga att seglingsvattnen är mycket fina. Öar, sund och öppet vatten. Sedan finns det många sköna ankarvikar, ett mycket väl fungerande system av marinor och många små hamnar. Dessutom som vi sagt tidigare flera ankarvikar som är försedda med bojar vilket gör att man ligger säkert om man utnyttjar dem.

Vi har bara träffat på trevliga människor men alla verkar vara intresserade av pengar. Allt är dyrt så fort som man luktar turist. Hamn och bojavgifterna är höga. Men det vill vi poängtera att vi varit alltför kort tid för att kunna bedöma hur det verkligen är. Vad vi tycker sämst om är som sagt kostnaderna och alla charterbåtarna som finns överallt.

Vi lämnade alltså vår boj och gick in till en ort som heter Vodice. Där la vi oss i en marina. Vi kunde också skicka in vårt senaste loggboksblad från en liten internetklubb. Vodice var en trevlig ort med mycket fin marina. Vi låg kvar två dar och provade våra nya cyklar. Dom heter Di Blasi och är mycket stabila och bra. Ihopfällda tar dom inte stor plats.

Nästa mål blev en liten ort som heter Drevnik Veli. Där låg vi vid en pir i två dar. Den andra dagen ”besteg” vi berget och satt länge utanför en liten kyrka och bara njöt av utsikten. Kyrkan var inte öppen men det fanns små gluggar som man kunde kika in i. Det var mörkt inne i kyrkan så vi såg inget förrän jag tog kameran och fotograferade in i kyrkan med blixt. När vi sen på kvällen la över bilderna på datorn såg vi den lilla fina kyrkans spartanska inredning.

Vi vilar vid kyrkan i Drevnik Veli

Vi har ibland haft svårt att få ankaret att fästa när det är gräsbotten. Efter Drevnik så gjorde vi försök i två vikar utan att få ordentligt fäste. Eftersom bägge vikarna var ganska trånga gick vi i stället till en liten ort som heter Milna där vi la till vid en marina. Middagen intogs på marinrestaurangen.

Där fick vi erfara att man inte ska kommentera högt vad man ser och hör. Ett tyskt par som satt vid bordet bredvid oss började prata svenska med oss när vi skulle gå därifrån. Det visade sig att dom hade bott 5 år i Sverige.

Nästa plats var en liten vik på ön Brac som heter Maslinica där det just då inte låg någon båt. Vi beslöt att Inger skulle sköta ankaret och jag motorn. Se där, det gick ju bra och vi fick fäste för ankaret direkt. Man måste pröva olika metoder.

Åskväder på kvällen. Det började regna precis när köttet var färdiggrillat så måltiden fick ätas nere i båten. Vid segling från Maslinica fick vi vårt första besök av delfiner. Det var ett stim av minst 10 delfiner inte långt från oss. Tyvärr fångade en kursande båt upp dem så de lekte runt fören på dom i stället för hos oss.

Åter igen en ankarvik. Inger vid ankaret gick bra. På kvällen vred vinden och ökade ordentligt. Eftersom vi lagt ankaret för vind från land och man lovat ganska hård vind mot land så började jag bli orolig. Beslöt att lägga ytterligare ett ankare i serie med det första. Gjorde det och efter lite försök så blev det bra. Under natten mojnade det igen så naturligtvis var det onödigt, men en mycket nyttig övning. Vi sov gott.

Efter en dag för motorgång i motvind gick vi till en stad som heter Korčula där vi gick in i marinan. En trevlig stad där vi både såg slutet av en vattenpolomatch i havet, gick på mässa och strosade runt i den gamla stan. Vi var inne i en affär för att hitta ett ”gräsankare”. Det fanns inte men ett bladankare typ Danforth skulle finnas hos en kille som var dykare. Ankaret såg bra ut. Men han ville ha 200 euro för det, så vi beslöt att gå hem och fundera. Det visade sig att vi kunde köpa ett nytt för under halva priset, så det blev ingen affär.

Den gamla staden Korcula var en trevlig bekantskap

Tre dar i en vik på ön Mljet följde efter Korčula. Låg längst inne i en vik där vi fick betala över 200 SEK eftersom ön är nationalpark. Men viken var skön så vi protesterade inte. På kvällen kom en jolle till oss från en annan svensk båt. Det var Bertil Svensson från Landskrona som ville säga hej. Han och hans fru har legat i Medelhavet i ca 8 år. Mycket i Turkiet så vi intervjuade honom om det. Han var mycket positiv och särskilt till en marina i Marmaris där dom troligen skulle övervintra. Bytte telefonnummer för ev fortsatta kontakter.

Efter det blev det en lång segling till Dubrovnik. Där har våra vänner Birgitta och Lars Anders haft marinan som hemmahamn de senaste 5 åren. Det var en välorganiserad men lite trång marina. Liggedag för att ”göra” Dubrovnik. Det blev en varm men intressant dag. Bussen in till gamla stan och sedan rundvandring. En öl på ett ställe alldeles utanför ringmuren med en fantastisk utsikt ”över havet!!!”.

Inger och jag tar en öl utanfor stadsmuren i Dubrovnik

På kvällen åt vi den ”sista” grilltallriken i Kroatien trodde vi! Tankade fullt och lämnade marinan. Intressanta snabba höjningar av vattenståndet förklades med att det väl var något oväder någonstans. Avsikten var att gå till Cavtat för att klarera ut där och sedan på onsdagsmorgonen dra till Erikoussa i Grekland. Men så blev det inte riktigt.

Väl utanför Dubrovnik ökade sjön och vinden var mot. Det var stora åskmoln ovanför oss och vi fick också regn. Tuggade oss sakta ( ner under 1 knop över grund) mot Cavtat. Fick ibland in vågor från sidan så Shanty gjorde några häftiga överhalningar. Det gillade vare sig grejorna nere i båten eller Inger. Jag själv trodde att det går över bara åskmolnen ger sig av. Men tji!

När vi hade några få distansminuter kvar tänkte både Inger och jag att det kanske vore bättre att vända och länsa tillbaka. Det kändes snopet men så gjorde vi. Nu gick det undan. Vi kom in till Gruz som Dubrovniks hamnstad heter. Förtöjde vid en segelklubb, YC Orsan. Där pågick segelkurser med ungdomar och efter lite försök hjälpte oss instruktören att lägga till på en särskild kaj med akterförtöjningar. Lite gungigt men helt OK.

Nu fick vi vår sista grilltallrik på klubbens restaurang. Det var också den näst bästa vi hade ätit i Kroatien. Visserligen svagt kryddad men ändå! Beslöt efter en sovmorgon att åter gå till Cavtat. Men nu tyckte smarte Staffan att vi kan väl klarerar ut här, så är det gjort. Sedan går vi till viken, grillar och sticker tidigt på morgonen. Väderutsikten var hyfsad.

Över hamnbassängen till myndigheterna. Gick in till hamnkontoret, men fick genast gå därifrån. Det duger inte att komma svettig med bar överkropp på ett så fint ställe. Trodde de skämtade men det var allvar. Så det var bara att gå tillbaka och ta på skjortan. När jag kom tillbaka var ju inte mina aktier övervärderade. Bad om ursäkt och att få bli utklarerad. Då kom nästa grej. Jag berättade att vi går till viken vid Cavtat för att sticka tidigt på morgonen.

Ögonkasten var tydliga och det var uppmaningen också. Antingen klarerar ni ut nu, men då är det raka spåret ut till havs. Dags att besluta och jag tänkte att vi kör – dom kollar inte – så jag sa att vi klarerar ut nu. Han tittade på mig och sa OK men träffar vi på er i någon vik då blir det problem.

Det var ingen förklaring som Inger köpte. Nej efter en del diskussioner beslöt vi att lämna Kroatien. Väl ute i havet visade det sig att det var slör och ganska lugn sjö. Det betydde att med god segling blev det i alla fall två nätter och en dag. Nu hade vi tur så det blev en hel dags seglande och humöret steg sakta.

På natten lugnade det ner sig även om det fortsatte att blåsa. Vi körde en del motor och hade nästan fullmåne.Inger som inte gillar nattseglingar låg och vilade eller styrde eller bara sällskapade. Själv hade jag svårt att sova. Vi såg mycket få båtar. Under hela resan endast 4 segelbåtar och några lastfartyg. Några hastiga besök av delfiner fick vi också.

Vi siktade Erikoussa, som är den nordligaste ön i Grekland och där vi tidigare har ankratupp, vid midnatt och kunde lägga ankar i viken på öns södra sida klockan 02.00 efter 37 timmars segling. Vi ankrade och gick mycket trötta och nöjda till kojs efter att ha gjort snyggt på däck.

Var favorit bland första öar i Grekland är Erikoussa

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *