Medelhavet andra gången loggbok 8

image_pdfimage_print
Efter besöket på Korfos som var skönt och avkopplande – vad vi nu skall ha avkoppling ifrån – gick vi till Egina där vi la oss vid stadskajen. Vi blev liggande några dagar i avvaktan på att David skulle anlända på fredagen. Det är mycket livligare vid en stadskaj än att ligga för ankar i en vik. Vi har nog vant oss av med stadsliv ganska mycket nu.

Passagen av Korintkanalen var händelsefri men imponerande


Egina är trots sin närhet till Aten en trevlig liten ort. Där finns naturligtvis barer och tavernor längs kajen och massor med souvenirbutiker också. Nu har atenarna och de flesta andra återgått till sina arbeten efter semestrarna så vi märker att kommersen är mycket lugnare.

På fredagen tog vi en flygbåt in till Pireus. Där köpte vi först lite sjökort och tog sedan bussen ut till flygplatsen. Trots en dryg timmes färd kostade det inte mer än 2,90 euro per styck. Sedan hem med David och helt plötsligt var vi 50 % fler personer på båten. Det var dock inga problem. Vi sänkte ner bordet i salongen så fick David en stor dubbelkoj. Vi är ju nästan aldrig nere i båten annat än när vi sover. Är egentligen ute hela dagarna från det vi vaknar tills vi går och lägger oss.

I Egina kunde vi köpa grönsaker och frukt från en båt

Än har vi ju inte fått något regn alls. Vi beslöt att utnyttja David samtidigt som han fick tillfälle att segla. Det hade varit ständiga kulingvarningar för det egeiska havet och vi räknade med att det kommer att blåsa en hel del också för oss. Vi blev sannspådda!!!

En lång dags segling med kraftig motvind de sista tre timmarna förde oss till Kea. Det är en ö, som ligger österut och lite norr om Aten. Där gick vi in och kastade ankar eftersom vi inte ville ligga vid någon av de två byar som finns där med den rådande vinden. Fick bli liggande där ytterligare en dag eftersom vinden var kraftig och vi tyckte det skulle vara skönt med bad och läsning samt lite promenad på ön.

Bredvid oss låg en amerikansk båt, som vad vi förstår skall övervintra på samma marina som oss i Turkiet. Så gjorde vi oss klara för att segla vidare. Det blåste ganska hårt från nord till nordost.

Vi beslöt att gå direkt till en ö, som heter Syros. Det är huvudön i Kykladerna med ”huvudstaden” Ermoupolis. Dit kom vi in på eftermiddagen efter en skön segling när vi väl kommit runt nordspetsen på ön Kea. Förtöjde vid stadskajen och fick en mycket gungig eftermiddag och natt. Det gick hela tiden vågor i hamnen och speciellt då de stora färjorna kom in.

Staden har varit ett centrum för färjetrafiken men har numera förlorat i betydelse. Inne i centrum finns ett stort marmorbelagt torg där ungarna klänger på statyer och på trappan upp till det magnifika stadshuset. Vi gick runt och njöt samt tittade in till ett internetkafé efter det att vi ätit middag på en restaurang ca 5 meter från vår båt.

Vi fick en bok av David och Anna, som heter ö-luffa i Grekland , innan vi åkte. Där rekommenderar man absolut ett besök på ön Donoussa. Det är en liten ö där tiden stått still. Mycket få invånare och enligt boken tyst och ursprunglig. Vi lockades dit särskilt som den låg i linje mot Kos där vi skulle släppa av David. Vi kom fram efter en mycket härlig segling med halv vind till slör (vinden in från sidan eller snett akterifrån).

Med tanke på vinden var det bara ett alternativ till natthamn och det var en vik där det blåste friskt från land. Två båtar låg för ankar och vi kilade in oss emellan dem och kastade ankar. För att man skall sova gott är det viktigt att ankaret fäster ordentligt och det gjorde det inte denna gång. Efter två misslyckade försök bytte vi ankare och fick fäste direkt.

Vattnet var fantastiskt klart men tyvärr så blåste det hela tiden så vårt kvällsdopp blev ganska kallt och kort. Men natten blev i alla fall skön och vi sov gott. Nästa ö skulle också vara speciell. Den heter Levitha och har bara två bofasta familjer. Dit kom vi efter ytterligare en dags snabb och skön segling.

I stället för att ankra fanns det bojar utlagda på samma sätt som i Kroatien. Här gjorde vi en bojtagning som vi sett andra göra. Vi kom upp till bojen – fick fast den med båtshaken – fick i en tamp – och sedan drev vi iväg med båtshaken och tampen fastlåsta i varandra samtidigt som båtshakens handtag lossnade. David dök i vattnet och redde upp situationen. Så nu har vi också roat en del besättningar.

Här ligger vi tryggt vid boj i Levitha. Grinden går in till åsnan.

På kvällen kom fler båtar in och eftersom det blåste friskt var det faktiskt inte någon som tog boj utan problem så vi var i gott sällskap. Vi tog jollen i land och tittade på åsnan, som hade ett litet hus precis vid ankringsviken, och alla getterna som fanns på ön. De två familjerna, som bodde på ön, försörjde sig med en taverna, där vi drack några öl.

Vi hade födelsedag (David 23 år) så vi grillade ombord men annars hade vi nog ätit på tavernan. Hur man försörjer sig under den delen av året då det inte kommer båtar fick vi inte klart för oss.

Nästa dag började lugnt. Det var ganska lite vind så vi seglade utan rev i storen. Allteftersom dagen gick så ökade vinden och snart blev det uppenbart att vi måste minska segelarean. Vinden var då klart över 20 m/s och sjön hade fått ordentliga vågor. Shanty gled fint fram men vi fick över oss en del sjöar under manövern då vi revade storen. Det måste göras på däck hos oss.

Inger tyckte det var mycket obehagligt, det värsta väder som hon har seglat i. Tack David för att du var med oss, det kändes mycket tryggt, tyckte din mor. I sådana här fall lär man sig att man skall reva i förtid, men då vinden här ökar och minskar så är det svårt att bedöma när den skall bli så hård som den blev. Allt gick dock bra och vi kunde fortsätta med god fart mot dagens mål Kalymnos.

David ombord när det går hög sjö.

Vi tillbringade två dagar på Kalymnos vid en mycket lugnare stadskaj. Kalymnos är känd för att vara ett centrum för beredning och handel med naturliga tvättsvampar. Vi fick lära oss en del om det vid ett besök på en tvättsvampsfabrik.

Efter Kalymnos seglade vi till turistön Kos och ligger här nu i en trevlig marina. David skall lämna oss på måndag och vi saknar honom redan. Han var till mycket stor hjälp då vi seglade i de kraftiga vindarna genom Kykladerna. Den snabba seglingen innebär att vi har många öar som vi kan besöka när vi nästa gång seglar här. Nu är det Turkiet som gäller men det blir till ett senare loggboksblad.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *