Tillbaka i Spanien.

Som vi hade bestämt lämnade vi Falesia och gjorde det med saknad samt sa på återseende till både personalen på ställplatsen och tjejerna i butiken. Vi for in till Albufeira till Lidl butiken för att proviantera. Köpte på vägen dit apelsiner och clementiner.

Efter handlingen så riktade vi in oss på Fuseta. Där var vi förra gången och tyckte staden var mysig. Vi hade också siktat in oss på en fiskmåltid nere i hamnen. Så blev det tyvärr inte för troligen var det stängt sedan en tid. Checkade in på campingen och fick en hyfsad plats. Här har många boat in sig för en längre period. Vid ingången står en holländsk husbil eller resterna av en husbil. Den stod där för två år sedan också.

På campingen i Fuseta stod denna holländare, som verkligen inte tänkte flytta!

Våra grannar var svenska och hade stått där cirka 6 veckor och skulle bli kvar längre. Förstår inte riktigt detta då campingen är trång och knappast kan kallas mysig. Till exempel wifi kan man endast nå vid ett kafé. Vi träffade ett annat trevligt svensk par, som kom samtidigt med oss och dom hade precis samma intryck som vi. Båda stannade vi bara en dag. På kvällen lagade vi till en måltid av en portugisisk specialitet bestående av mycket ost, kött och en god sås. Den heter Francesinha com molho! Smakade mycket gott!

Fuseta är en fiskestad och här kommer en båt in med dagens fångst.

Vi siktade helt enkelt in oss på Alfonsos AC Parking i Sanlucar igen. Körde via Sevilla och kom fram på fredag eftermiddag. Han hälsade oss välkomna och vi kunde stanna på samma plats som sist. På kvällen grillade jag grillspett, som vi köpt i Albufeira. Försökte också med potatis med vitlök på. KATASTROF! Potatisen blev bränd och Inger fick fortsätta steka den inne. Det blev bara fet icke vitlökssmakande potatis. Grillspettet ville ramla isär och framför allt blev kalkonköttet rått trots att jag höll på länge och nästan brände spetten! Vi blev i alla fall mätta tillräckligt för att kunna sova gott på natten.

Takluckebild från vår plats hos Alfonso.

På lördagen den 25 november försov vi oss så vi missade brödbilen. Hade dock bröd hemma. Sedan beslöt vi att promenera till Sanlucar på stranden. Det är en rätt lång promenad. När vi kom hem sa Ingers armband 11.000 steg.

I dag var det lugnt och stilla. De små båtarna nås med en annan båt från stranden. I bakgrunden ett stort fartyg på väg upp till Sevilla.

På stranden i Sanlucar låg en liten restaurang. Vi var först osäkra på vad det var men gick dit och kunde beställa varsin öl. När jag ville betala så kom servitrisen och gjorde försök att kommunicera med hjälp av Google translate. Det gick så där. Förstod att hon ville erbjuda oss något att äta. Till slut sa jag att vi gärna åt lite kött. Hon kom ut med två små lertallrikar med kyckling, pommes frites och en jättegod sås. Toppen! Att tre öl och dessa två tallrikar kostade 8 euro gjorde inte saken sämre! Förstod att det var tapas som erbjöds.

Den lilla oansenliga ”restaurangen” som serverade så god mat.

Nästa dag, söndag, beslöt vi att promenera till Chipiona. Även det en ganska så lång promenad (totalt 16.000 steg). Vi kom dit och såg en plan med många husbilar. Det är deras ställplats och den ligger vid stranden. Där låg också en liten restaurang som serverade oss friterade räkor och öl. Räkorna skulle ätas med skalet på sa servitören när vi ätit en stund. Jag gjorde det med cirka hälften, medan Inger föredrog att skala dem. Gott var det i alla fall och vi avslutade måltiden med varsitt glas Manzanilla. Hem igen med lite avvikelse från den kortaste vägen.

Rester av våra goda gambas fritas, som faktiskt skall ätas med skalen på.

Dags att fara vidare. Först till Jerez för tankning av gasol. Därefter först på Autovia och sedan på småvägar till Tarifa där vi placerade oss på ställplatsen. En stor öde grusplan med en vakt, som skulle ha 8 euro per dag vid avfärden. Där finns dock tömning och vatten och vi fick sällskap av 4-5 bilar. Gick en runda längs stranden och upp genom fina byn. Passade också på titta in till en kines för att kolla om dom hade en kompressor för pumpning av däck. Fanns inte!

Kunde inte låta bli att ta en bild av tvätten. Hoppas att väggen är ren!

På morgonen efter tömning och vattenpåfyllning drog vi vidare mot Gibraltar. Häftig väg där vi tidvis såg Marocko till höger. Jag hade dock full koll på vägen så Inger fick kolla landskap och angränsande länder.

Vi siktade in oss på Benalmadena och närmare bestämt Arroyo de la Miel där Ingers kusin Sune bor och det finns en stor allmän parkering där vi kunde stå. Återigen en ganska häftig färd, som avslutades ner mot Arroyo, men där fick Inger ta över navigeringen med Google Maps. Hon dirigerade mig säkert och sa att där är det. Och det var precis vad det var. Jag blev återigen imponerad!!

På parkeringen stod en man i väst och dirigerade in oss på en ledig plats. Kom sedan fram och krävde 2 euro för parkeringen. Gällde hela dygnet!!!! Fick en biljett av honom och blev egentligen grundlurade men det bjöd vi på. Parkeringen är gratis och biljetten gällde en närliggande avgiftsbelagd parkering. Men så är det ibland! Träffade Sune och gick först ut med honom och fikade.

Sune bjuder på fika mm.

Sedan några glas vin på en bar nära hans bostad där man till och med hade hans foto på väggen i egenskap av stamgäst.

Kusinerna skålar på Sunes stamställe där också hans foto finns på väggen

Jag fick hjälp att skriva ut blankett till kronofogden hos en databutik. Avslutade så småningom kvällen på en liten spansk restaurang med en god köttallrik med Rioja. Mycket nöjda gick vi till kojs och sov gott trots att det regnade. Så småningom åskade det också och slutligen en kraftig åskknall som fick oss båda att hoppa högt.  Sen lugnade det ner sig, men vi beslöt att inte ta tåget till Fuengirola, som vi planerat utan åkte i stället österut. Vi hamnade på en ganska trång ställplats i Rincon de la Victoria. Visserligen trång, men mycket mysig och med mycket trevlig personal.

Har stannar vi några dagar.

6 comments on Tillbaka i Spanien.

  1. vad roligt att läsa! Och det är ju de små missödena, som grillningen med vitlökspotatis, som man skrattar gott åt efteråt! 🙂 Förstår att ni har det varmt och härligt! Hur är julkänslan där nere? 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *