Vår långsemester för vintern 2013-2014

image_pdfimage_print
Vår långsemesterVi har pratat om det en tid och nu är det beslutat att vi skall göra en långresa med bilen på samma sätt som när vi tog båten Shanty till Turkiet!Våra planer är att så sakteliga ”segla” ner genom Europa för att landa i Spanien/Portugal och återvända hemåt till våren. Vi får se hur det avlöper. Trivs vi inte med det så blir det hemfärd tidigare.

Vi beslöt att starta när Inger varit på ”service” hos sin tandläkare och jag gjort en hälsokontroll hos min husläkare! Allt avlöpte bra och tisdagen den 17 september var avfärd planerad till mellan 10 och 11. Det blev klockan 11 som vi stack med fulltankad bil söderut. Vi hade bokat färja Rödby Puttgarden till kl 16.15. Eftersom vi har brobizz så blev det Öresundsbron först.

Allt gick väl och vi anlände till Rödby mer än en timme före avgång. Den lätt överviktiga kontrollanten menade att vi köpt en ekonomibiljett som stipulerade att vi skulle checka in ca 16.00. Ville vi så kunde vi lösa tillägg för att komma ombord direkt. När jag frågade hur mycket det skulle bli så sa han att han inte visste, men det skulle bli dyrt!

Med ett sådant vänligt besked var det bara att lägga in backen till förtret för de bilar som radat upp sig bakom oss. Efter lite tutande av dem så kom vi loss och parkerade i närheten. NEJ se det gick inte för sig utan vi blev anmodade att flytta till byn och komma tillbaka senare.

Det blev några mackor och en sovstund innan vi beslöt oss för att prova på igen. Tog en annan infart och det gick bättre. Ombord utan problem bland jättestora långtradare. Efter 45 minuter så var vi framme och Tomtom var programmerad till Heiligenhafens ställplats. Det tog ju inte så lång tid så snart kom vi fram till en ställplats med plats för många bilar nära småbåtshamnen.

Ställplatsen skall stängas om ett år så underhållet bryr man sig inte om. Man skall betala €10 i mynt och det hade vi inte. Med en sedel i handen hittade jag snart en svensk med en husbil som växlade €20 till mig och det gick att betala. El kunde vi få från en automat för €2 så snart hade vi installerat oss och kunde ta en promenad. Vädret var soligt med lite moln, men klart OK.

Vi har inte provianterat för matlagning än så det blev en hämtpizza i stan. Jättegod men snarare en barnstorlek än en vanlig vuxenpizza. Vi blev mätta och eftersom båda var trötta av allt innan så la vi oss tidigt. Sov gott fast det regnade hela natten!

På morgonen sov vi länge och sedan gick Dagny och jag en runda. Inger fixade kaffe. Det finns ett bäckerei vid stranden och dom hade goda brötchen till frukosten samt muffins till eftermiddagskaffet.

Vi städade bilen och packade om och gav oss sedan iväg till Calles för lite ”proviantering”. Det tog sin tid och sedan iväg. Med hjälp av appen Promobil+ så hade vi sett ut en ställplats på väg mot Varel dit vi tänkt oss. Den heter Caravanpark Brahmsee. Ca 10 mils körning och vi var framme. Ställplatsen ligger i anslutning till en camping. I en husvagn fanns ”check in” och där checkade vi in och för €15 fick vi en bra plats med el och tillgång till toaletter, dusch och disk. Vidare kunde vi ansluta oss till wifi för €2.

Det var skönt för jag hade försökt ta ut euro två gånger i en bankomat med ICA kortet utan att få vare sig pengar eller felmeddelande. Pengarna fick jag ut på mitt Skandia kort så nu är det inga likvida problem. Men visst känns det konstigt att inte få ut pengar och kanske tro att dom dragits i alla fall!

Lösningen kom jag på när jag sov!!! REGIONSPÄRR!! Jag hade mitt ICA kort giltigt bara för Sverige. Med ett lätt knapptryck fick jag bort det och kunde till och med tanka när vi behövde det.

Vi sov lugnt och morgonen därpå gav vi oss iväg mot Varel. I stället för motorväg körde vi parallella vägar och skulle ta en färja över Elbe. När vi närmade oss färjeläget så förstod vi att det nog skulle ta tid. En lång kö framför oss med huvudsakligen långtradare gjorde att vi fick vänta 1,5 timme. Sedan kom nästa ”smäll”. Man ville ha € 20 för överfarten. Fanns ju ingen möjlighet att protestera!

Väl över så tog Tomtom oss direkt till Helga och Gunther. Dom hjälpte oss att parkera på grannens uppfart och med en lång kabel fick vi också el. Eftersom dom just satt sig till bords blev vi inviterade och åt stekt potatis med sill. Mycket gott tillsammans med rosévin! Efter en trevlig kväll där också Duffy (deras hittehund) och Dagny kom väl överens gick vi till sängs och sov gott fast det regnade!

Morgonen därpå (fredag) möttes vi av ett dignande frukostbord hos värdparet. Inget fattades så vi åt gott och pratade mycket! Vi ville fortsätta mot Holland eftersom vi skulle besöka ett varuhus med husbilstillbehör och ville göra det före söndag. Men först skulle vi ut och se omgivningen.

Vi stuvade in oss alla i husbilen och for ut till Jadebucht som är en del av Nordsjön. Vi hade en härlig promenad och såg en jättelik campingplats som var full av husvagnar. Bland annat fick vi lära oss att det finns ca 1.000 sälar i bukten. Väl hemma kramade vi om varann och hoppades kunna ses igen. Helga och Gunther har fortsatt segla efter det vi lämnade dem i Kemer. Nu låg deras båt Helgoland på Lanzarote över vintern och en bekant till dem ser till den och bor ombord.

Vi hade siktet inställt på Winterswijk i Holland. Där skulle det finnas en ställplats nära varuhuset. Men återigen kunde vi konstatera att verkligheten inte var vad den skulle vara. Ställplatsen var stängd. Vi vände och såg en campingplats som hette Vreehorst. Efter lite slingrande vägar kom vi dit och fann att dom hade en ställplats utanför campingen med plats för 4 husbilar. Det stod 2 så det var inga problem.

Man betalade € 10 i en automat och då fick man tillgång till ström och fick stå över natten. På morgonen kunde vi köpa färska frallor i campingbutiken! Toppen!!

Efter frukost på lördagen så gav vi oss av mot Oberlink, som varuhuset heter. Jösses vad stort – ungefär som ett IKEA varuhus. Här fanns massor av tillbehör, redskap, förtält och krimskrams. Vi köpte på oss lite grejor och dessutom en kärra att spänna efter cykeln för Dagny! Glömde dock att köpa en rödvitrandig varselskylt till cyklarna.

Trötta efter ett par timmar vacklade vi ut med bytet till Dagny i bilen. Förresten så såg vi ett för oss okänt fenomen där inne. Folk gick med varuvagnar och där hade dom lagt en filt i så att deras hund kunde följa med. Några hade också hunden i koppel inne. Vi undrade just vad man gör när hunden blir kissnödig inne på de gröna heltäckande filtmattorna?

Vi hade återigen tittat i vår ACSI katalog över campingar och hittat en i södra Holland. Det skulle kunna vara en fin utgångspunkt för vidare färd mot Koblenz och Mosel. Programmerade Tomtom och gav oss iväg. När vi var nästan framme möttes vi av en stängd grind. Långt bort över en liten sjö kunde vi ana oss till en campingplats. Uppenbarligen var den genvägen inte i bruk längre.

Ibland leder oss Tomtom till en avstängd väg. Här i Holland!

Efter en omväg kom vi i alla fall fram till Kleine Vink (Lilla finken) och efter lite sökande kunde vi checka in i ett thermalbad eftersom den normala incheckningen hade stängt. Vi for sedan runt på ett jätteområde med massor av fasta hus innan vi slutligen hittade campingområdet. Där fanns många åretruntstugor på hjul men också lediga platser med el mm. Körde upp och parkerade och pratade lite med de holländska grannarna varav en arbetade för SCA i Sverige!

Campingen var mycket välorganiserad med fina servicehus. Vi beslöt därför att stanna ytterligare en dag där och bara vila ut. Det kändes skönt och på söndagen tog vi en lång promenad i omgivningarna.

På måndag skulle vi till Koblenz. Det var motorväg hela vägen men lugn trafik så efter knappt tre timmar var vi framme. Det finns en ställplats inne i Koblenz avsedd för husbilar och lastbilar. När vi kom dit så tittade vi på varandra och båda kände att denna grusplan var inte där som vi skulle tillbringa natten på. Det stod visserligen flera husbilar där och till och med en svensk. Eftersom det såg tråkigt ut så beslöt vi att fortsätta upp mot Mosel.

I HBK:s ställplatslista fanns en plats i Alken som verkade lugn och central i byn. Väl framme så bad vår kära Tomtom oss att köra ut på ett vinfält och där skulle vi parkera. FEL på koordinaterna!! Det blev att fortsätta så vi slutade på ytterligare en camping i Brodenbach. Platsen heter Erholungsgebiet Vogelsang och är en gammal kvarn som rustats upp till campingplats och gästhus med matsal.

Där blev det en promenad på kvällen in till byn och nu upptäckte vi den gratis ställplats för husbilar som vi missat! I fortsättningen skall vi vara mer uppmärksamma och ta det mycket lugnt!! Förresten så är vädret jättefint med ca 23 grader C. På kvällen åt vi en mycket god och riklig wienerschnitzel med öl!

Vi programmerade in Ernst som skulle ha en bra ställplats. Eftersom GPS:en är inställd på kortaste vägen tog den oss högt upp i bergen med stigning på 14 % innan färden gick ner igen. Vi såg hur den tänkte på kartan sedan och skall i fortsättningen köra mer ekonomiskt. Det var i alla fall en härlig utsikt där uppe!!

I Ernst finns det två ställplatser. Den ena vid en vingård och den andra bredvid med en restaurang och en köttbutik. Vi valde den senare och betalade € 8 för platsen med el och tömning av tankar.

Gick till restaurangen och tog varsitt glas halvtorrt vitt vin i solen. Då såg vi på menyn att på tisdagar så serverades hakse på oxe till det måttliga priset av € 7.90. Mina kollegor på Entech har talat sig varma för denna rätt så vi beslöt att pröva den!

Klockan 19 stod ett bord reserverat för oss och vi fick in varsin tallrik med ett stort köttben (hakse) med surkål och potatismos. Mycket mäktigt men gott och nersköljt med en ½ liter öl! På kvällen sov vi ostört efter att ha utbytt lite åsikter med ett svenskt par på hemväg.

Vi fortsatte uppströms Mosel och efter att ha kört upp till köpcentret ovanför Zell där vi handlade på Lidl fortsatte vi mot dagens mål Wintrich. Vi for förbi en skylt som berättade att i Wittlich fanns det en Mc Donalds. Där skall det finnas gratis wifi så vi beslöt att prova på.

Upp i bergen och efter en del kringirrande hittade vi restaurangen. Beställde varsin hamburgare och började pröva på. Efter ett tag kunde gamlingarna faktiskt logga in och vi började surfa! Hade nog haft lite abstinensbesvär tidigare så vi var båda lyckliga!

Våra grannar i Ernst skulle också till Wintrich men hade en gammal vingård som mål. De hade varit där tidigare. Vi hade funnit en ställplats nere vid Mosel. Väl där så kunde vi för € 8 lösa en biljett som lyfte bommen. Väl därinne fanns det en fin plats och i priset ingick el och – hör och häpna – wifi.

Det blev en hel del surfande inklusive läsande av alla NST som vi missat. Dessutom kollade vi våra pengar. Vi åt chili con carne på kvällen och tog ett antal promenader med Dagny. På natten lite regn, men vad gör väl det när man ändå sover.

Efter frukost så tog vi och siktade in oss på Köwerich där vi var förra året under vår färd längs Mosel. Det är en mycket trevlig vinbonde som har ca 10 platser för husbilar. Det blev bara en kort färd på ca. 1 timme. Efter att ha etablerat oss läste vi, vilade lite och tog en lång promenad i byn där vi även fotade Ludwig van Beethovens mors födelsehus. Hon hette faktiskt Maria Keverich!

Åt hos vinbonden – ännu en schnitzel – Mycket god. Till det en Spätlese från 2012 från hans vingård. På morgonen blev det dusch, toatömning och avgång till Trier som vi inte såg förra gången vi var här.

Till Trier är det inte långt. Bara några mil! Det är en gammal stad med mycket historia och fler fina byggnader. Ställplatsen ligger vi Mosel och därifrån kommer man in till staden om man går längs floden och över en bro!

När vi skulle checka in var det lite kaos. Incheckningen går till så att man kör fram till en bom. Där får man ett kort och sedan kör man in. Vid en automat skall man sedan ladda kortet med ”förbrukningskostnader” som är el, toa och dusch. Före oss stod en engelsman som hade laddat € 16 och maskinen hade slukat hans kort!! Han fick tag på en kille som kom med bil och hjälpte honom. Vi andra som väntade ville inte riskera våra kort! Allt funkade till slut och jag laddade med € 5 för elen!

Efter lunch i bilen tog vi en 3,5 timmars promenad till stadens centrala delar. Många intressanta byggnader och en imponerande katedral. Vi delade på oss så Inger gick först in i katedralen medan jag väntade utanför med Dagny. Då fick jag tillfälle att studera tiggaren som satt på huk på en kudde utanför ingången. Han fick många gånger en slant och det var särskilt från yngre människor. Allt eftersom stoppade han undan pengarna så det såg ut som om han inte fått något. Tror han gjorde goda affärer.

I Trier som vi gick omkring i hade man av någon anledning massor av elefanter. Barack Obama var med.

Mycket trötta kom vi hem till bilen. Där träffade vi två trevliga svenskar, som hade bokat en campingplats i Benidorm från 15/11-15/12. På grund av familjeförhållande så skulle dom inte kunna utnyttja detta fast dom betalt i förskott. Vi kollade upp det hela och erbjöd oss ta över deras bokning. Troligen blir det så! Cordon bleu till middag och sedan sov vi gott!

På morgonen checkade vi ut och gav oss iväg med Tomtom programmerad att undvika motorvägar. Passerad Schengen och tankade för € 1,204 i stället för det vanliga ca € 1,4!

Siktet var inställt på Pont-à-Mousson och dit kom vi efter att ha passerat en mängd små franska bondbyar helt utan synliga människor. Alla verkade vara inne eller på något annat ställe!!

Ställplatsen är vid Port á plaisance dvs småbåtshamnen. Mycket fin och välordnat och för € 8 får man ligga ett dygn med el och dusch samt toa. Vi gick ut en sväng på stan och som vanligt häpnar man över antalet boulangerier som förutom bröd även har massor av häftiga bakverk. Vi tog oss också upp till en närbelägen McDonalds och surfade gratis en stund. Kul att kolla konton och dagens NST!

Sov gott på natten och fick sedan på morgonen sällskap av ytterligare en svensk bil, som varnade för många poliser på vägarna. Enligt våra tidigare svenska bekantskaper skulle det kosta SEK 15.000:- i böter om man har en GPS som varnar för fartkontroller. Hur stänger man av den funktionen i Tomtom??

Vid en sluss tog vi en skön lunchpaus!

Vi hade planerat att köra till Fontenoy le Chateau på dagen. Det är en liten ort längs Canal de l’Est med båtuthyrningsfirma och hela staden är prydd med citat från franska, tyska och holländska tänkare. Vi låg där under våra båda hemfärder.

Fontenoy var för liten för att finnas på vår karta, men det är bara att ange namnet, så hittar Tomtom den. Vi satte Tomtom i handskfacket så att Ingers snabbt skulle kunna dölja den vid en poliskontroll. Det gick fint, men inte såg vi några poliser utom ett gäng, som skulle in och äta lunch på en restaurang.

Vi sätter Tomtom på att inte köra på motorväg och det leder oss in på många småvägar och massor av mindre samhällen. Mycket mysigare än att åka på motorvägarna. Vi kom fram efter en ”lång” dags körning. Tre husbilar stod i hamnen. Man kan ansluta till el och det skulle kosta € 2, men det brydde vi oss inte om. I övrigt är det gratis att stå där.

Gick ett antal rundor i staden och såg cirka tre människor. Var är alla fransmän på dagarna och kvällarna?? Kanske i städerna! Sov som vanligt gott och fick ett litet regn under natten.

Så var det den sista september. Vi hade sett ut Chalon sur Saone som ”natthamn”. När vi hade cirka en mil kvar så stod det St. Jean sur Losnes på en vägskylt. Det är en fin hamn i korsningen mellan Saone och Canal du Midi. Där finns ett par firmor som specialiserat sig på att köpa och sälja penicher (pråmar på franska). Vi låg där när vi gick hem och jag föreslog att vi skulle ta dit i stället för till Chalon.

Vek av och kom fram. Cirklade runt och hittade bland annat en camping, som dock stängde den 30 sept. så där var folktomt. Sedan upp till hamnen för att se om det gick att stå där. Hittade dock inget så vi fortsatte.

Efter ett tag kom vi till Seurre som också är en hamn på Saone. Där stod en tysk husbil och vi beslöt att stanna där också. Gick en runda med Dagny och när vi kom tillbaka var det cirka fem husbilar där. Ytterligare kom under kvällen. Efter maten så fick vi ett häftigt regn som upphörde och då gick jag ut med Dagny för en kvällsrunda. Väl hemma började regnet igen.

Efter ytterligare en skön natts sömn var det dags för en ny etapp. Vi hade pratat med Lotten och bestämt att vara hos henne på fredag då Alexander fyller 11 år. Tittade på en camping i Aix les Bains. Det blev en helt annan dags tur eftersom den gick upp i bergen.. Mycket fin tur med härliga vyer. Vi hade en vägavstängning som gjorde att resan blev cirka en timme längre.

Vi kom fram till staden på eftermiddagen efter att handlat lite och köpt den obligatoriska baguetten! Campingen var inte full så vi bokade in oss för en natt och körde in i en fålla bland alla de andra. Det är en ACSI camping så för oss som har ACSI kort så gäller särskilda off season priser. För oss blev det € 15 som ger el, duschar och tömning av tankar. Det senare var behövligt då toatanken var ganska full. God middag med en Cote du Rhone avslutade dagen!

Sedan var det dags för ytterligare en dags tur mot Italien. Jag hade läst om en husbilsresenär som rekommenderade Les deux Alpes högt uppe i alperna. Sagt och gjort. Vi la in koordinaterna och körde på. Vägarna var bra och det gick sakteliga uppåt. Passerade många byar och dessutom härliga vyer av berg och dalgångar.

Till slut sa Tomtom till oss att göra en skarp högersväng. Det kändes inte helt riktigt för skyltarna pekade framåt i stället. Efter bara ett par hundra meter möttes vi av en skylt som berättade att tillåten höjd var under 2,8 m samt att bredden maximerades till 2,20m. Vi beslöt att backa ner och fortsätta som vägskyltarna sa.

Efter ett tag skulle vi åter ta till höger och denna gång cirklade vägen skarpt uppåt och vi hade ett tiotal kurvor där man i princip kan se in i baken på sin egen bil. Det var lite jobbigt, men så småningom kom vi fram. Först möttes vi av en tom ställplats för husbilar, men sen kom vi in i byn.

Det var lugnt. Mycket lugnt. Kändes ungefär som om man kom in i filminspelning där inspelningen skulle starta en annan dag. Vi parkerade på ett torg och se då kom en bil och jag frågade om det var OK att övernatta där. Jodå inga problem. Vi tog en lång promenad då mötte vi faktiskt lite folk. Turisterna kommer i slutet av november men huvuddelen först i december. Nu befolkas stan av hantverkare som renoverar och underhåller alla hotell och butiker.

Les deux Alpes blev kanske höjdpunketn på vår resa!

I bergen där liftarna står och väntar gick nu kor och betade. Man hade också mycket elegant klippt ut texten Les 2 Alpes på sluttningen.

Det fanns också en livsmedelsbutik, som hade öppet ett antal timmar per dag. Dit gick vi för att köpa lite mat och vin. Sedan fikade vi och tog en ny promenad åt det andra hållet. Flera lösa hundar visade intresse för Dagny, som löper. Gick förbi en pizzeria som verkade öppen. Beslöt hastigt att en pizza skulle smaka gott så Inger och Dagny gick hem till bilen och jag väntade på att ugnen skulle bli varm. Fick en god Capricciosa och den åt vi tillsammans med en bordeaux.

Natten var mycket lugn men det blev allt kallare. På morgonen var det bara ca 13 grader i bilen. I går var det över 20 grader. Vi ställde in Tomtom på Monza och det stall där Lotten har sina hästar. Där skulle vi kunna stå när vi var hos Lotten.

Först blev det nedåtfärd på samma slingrande vägar. Körde på tvåan och trean samt bromsade vid behov. Väl nere blev det både kurviga och branta backar såväl upp som ner. Utsikten fortfarande härlig fast jag som körde fick koncentrera mig på vägbanan som hade obetydliga kantstopp mot dalarna.

Det blev en ganska så jobbig färd som vi trodde var över när vi kom till Briançon. Icke – det blev bara lite mer av upp och ner och skarpa svängar. Allt gick dock väl och så småningom kom vi in i Italien. Beslöt att kosta på oss motorväg!

Det var bara ett problem och det var att vi fått en mycket kraftig dimma. Tog lunch och köpte en varselskylt för cyklarna där bak, som krävs i Italien och Spanien. Det var den vi glömde köpa i Holland. Efter lunch fortsatte vi. Dimman hade minskat något och löstes snabbt upp när vi passerat några tunnlar.

Sedan gick det undan förbi Turin. Efter ett tag blev vi varnade genom skyltar att en olycka hade inträffat längre fram. Och mycket riktigt efter ett tag blev det kö som slutligen stannade helt. Folk gick ur bilarna och började prata med varandra. Vi fick reda på att två lastbilar och en personbil krockat och att personbilen låg upp och ned. Det kunde ta en timme eller så. Vi fikade och väntade.

Det tog inte en timme men kanske en halv innan alla sprang till bilarna och vi rullade igen. Nära Milano blev trafiken tät och vi började krypköra. Tomtom dirigerade oss på vägar, som jag tyckte var märkliga och ibland som inte fanns. Men efter mycket snirklande så kunde jag se en skylt CIM som ledde oss till stallet. Där körde vi upp och hälsade på Alessia, som driver stallet med sin man. Kopplade in oss på el och kunde börja middag. Klockan var då ungefär halv åtta.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *